Det var några dagar sedan jag gick in i vecka 37. Bilden är iallafall tagen på rätt dag.
Tänk att det helt plötsligt är okej att lägga upp bilder på kroppen om man är antingen i bikini eller om man är gravid. Rätt knäppt egentligen.
Jag måste faktiskt erkänna att min hud ser slätare ut på bilden än va den är i verkligheten. Jag har fått rätt mycket celluliter från höfterna ner till knäna. Det är även där jag vuxit som mest förutom på magen. Även överarmarna har åkt på en dänga. Jag har klarat mig rätt bra ifrån bristningar(än så länge) förutom en liten rackare från min gamla navelpiercing.
Det jag ville komma fram till är att detta är NATURLIGT. Det är så många människor som har ångest hela graviditeten igenom och även efter. Men varför egentligen?
– Jo, jag skyller allt på dagens ideal att man ska vara smal, pigg och snygg under gravidieten samt föda en inte allt för stor unge. För har du fött en stor unge, ja då har du svullat för mycket under graviditeten.
Även barnmorskorna lägger alldeles för stor vikt på viktuppgång hos en normalviktig. Jag var i början av graviditeten på ett par informationsgrupper t.ex. och jag störde mig något enormt på att hon gång på gång kom in på kost (typ klyschiga kommentarer om att kakor är onyttigt och innehåller mycket energi och väldigt lite vitaminer.) och hälsa och INGEN av oss i gruppen var ett dugg överviktiga. Vi är vuxna människor och jag är helt övertygad om att vi kan sköta våran kost både innan/under/efter en graviditet.
Självklart så borde alla överviktiga få hjälp eller om man börjar gå upp för mycket så borde barnmorskorna finnas där som stöd men vi är många kvinnor som redan har ångest inför viktuppgång och allt annat som hör till graviditeten.
Tjejer, snälla gör er själv en tjänst och se alla förändringar i kroppen som en självklarhet och släpp pressen. Tänk på hur mycket du ändrar på dig psysiskt så varför skulle kroppen inte ändras fysiskt?
