För flera veckor sedan så frågade en av mina bästa vänner vad jag skulle göra den 20 februari. Jag tänkte att det var lite konstigt att fråga så långt i förväg men samtidigt har hon två fantastiska barn och en träningstok till blivande man så tänkte endå lite snabbt att kanske hon hade krävt lite egentid sådär en heldag på stan. Vilket hon om någon förtjänar typ varje vecka. Underbara Madde. Hur som helst. eftersom att jag har världens sämsta minne som gravid (hej graviditetshjärna) så skrev jag ner det i min kalender för jag har redan glömt bort att vi ska träffas flera gånger *skäms*.
Jag vaknade, väntade på en leverans från IKEA som vi hade blivit lovade att komma kl. 9.00(skulle egentligen komma dagen innan).. klockan blev 10.00… klockan blev 11.00.. Efter ett par utbrott så ringer budsnubben som står på parkeringen och hittar inte vårt radhus. vilket är helt otroligt med tanke på att det är mitt framför ögonen. Oj.. Nu kom jag av mig helt. Tillbaka till storyn.
Mötte min fina vän på bussen på stan och gick runt i affärer, tog en lunch och pratade om sånt som man inte pratar med alla om. Underbart djupsnack då man kan säga precis vad man vill. Gick runt i lite flera butiker. Jag som har blivit rätt otränad för att vara jag fick ont i både rygg, fötter och kände enorm trötthet tänkte att det blir toppen att åka med min käre man som slutar jobbet 16.00 (vilket startade problem för alla som planerade). Vi tog en fika med en Gateau bulle och en blueberry smoothie. Perfekt combo mellan onyttigt och nyttigt, hehe.
Sebbe (min sambo) ringer och säger att han måste jobba över, vilken inte gör något för då kan vi ju fika i lugn och ro, samt vila upp oss inför den kommande (trodde jag) grillningen med Maddes familj och barn.
Efter ett tag ringer Sebbe och säger att han är utanför.
Väl i bilen får jag extremt ont i ryggen och får lite panik av att sitta ner. Bebisen trycker både här och där och är allmänt trångt i magen. Jag försöker hålla lugnet och tänka på att vi snart är hemma. När vi nästan är hemma kläcker min underbaring ut sig att vi ska tvätta bilen. Jag bara tittar på honom med mordisk blick och undrar hur i helvete han tänker? Jag säger att han är ett stort jävla EGO och om det var han som var gravid så hade han absolut valt ett annat tillfälle att tvätta bilen på. Han tvättar bilen endå. Så jag sitter sur och rätt paff för att han är så oförstående.
Tillbaka på vägen, Madde undrar om vi inte ska stanna och handla nån mat eller har vi verkligen allt. Jag har bara en sak i huvudet. Jag måste lägga mig ner. SÅ NEJ Madde, om vi så ska grilla knäckebröd så vill jag INTE stanna och handla..
Bilen stannar. Jag ska bara hämta posten så går med bestämda steg mot brevlådan. Här går tydligen min mamma bakom mig och springer in i vårt radhus, vilket jag inte märker alls, vilket också är konstigt. Borde ha märkt att någon går in genom våran dörr, även om det är i periferin. Måste även tillägga att Madde och Sebbe var extremt nyfikna på posten.
Jag går in i vårt hem och tror att min lillebror Dennis är hemma för att det lyser. Där står dom, alla mina nära och kära. I mitt hem.
Jag är helt förvånad, så lurad. Så fint, så oerhört fint. Tänkte, har dom gjort det här för mig? Alla så fina med en massa blå ballonger överallt. Stor Sallad i köket med amerikanska salladsdressingar(om ni börjar följa min blogg så kommer ni inse att jag älskar allt som är amerikanst)
Min moster hade bakat och dekorerat sååå söta små cupcakes och la upp det på ett fat och skapade meningen ”it’s a boy”. Två gigantiska blöjtårtor, Vita bodies till lilla bebis som alla kunde skriva på och dekorera med små söta figurer. En liten bok där alla gäster kunde skriva vad de kan hjälpa till med när bebisen har kommit. Min oblyga plastsyrra gjorde som vanligt ett lysande jobb som lekledare och presenterade allt för mig.
Lite senare fick jag svara på frågor och Linda läste upp kort och jag öppnade presenter. Allt gjorde mig så rööörd :’) Har läst om korten flera gånger och glädjetårar är ett faktum. Tänk att jag har så många underbara människor runt mig. Det ska man verkligen ta vara på. Åhhh, nu kom det lite tårar igen, hihi..
Stort tack alla inblandade, ni har ingen aning om va ni betyder för mig!
Just den här bilden tog jag från Sandras insta. Love, som är familjens fotoproffs tog massor av bilder men jag har inte fått dom än men de kommer 🙂
Denna bild kommer ifrån Lottas Insta <3
