Jag vaknade nyss upp men en jävligt jobbig känsla i kroppen. Efter en låååång natt med vakna timmar och jobbiga, negativa tankar. Det handlar om missnöjdhet, kroppen och mig själv.
Ofta slår jag bort dessa negativa tankar men ibland har de slagit rot i mitt huvud och det enda jag kan tänka på är kroppen. Jag ser tillbaka på bilder som den här. Då jag är nytränad och HELT slut efter ett crossfitpass. Jag minns känslan utav välbefinnande och att ha en kropp som kan göra sååå mycket. Jag var stark som en oxe både psykiskt och fysiskt.
Graviditeten bryter sakta ner mig på båda planen, kroppsligt och mentalt.
Nu är ALLT jobbigt. Att bara sätta på strumpor är jobbigt. Att ligga i soffan är också jobbigt. Att sminka mig/fixa håret händer sällan numera och jag känner mig inte snygg nånstans och så har det börja gå så långt att jag inte ens orkar göra något åt det och med tanke på att jag inte kommer att hitta orken ens efter förlossningen gör mig ännu mera deppig.
Jag vill bara trolla bort dom sista veckorna/dagarna av graviditeten och snabbspola fram tills jag byggt upp min kropp och psyke.. Och jag vet/förstår att det kommer att ta lång tid. De första veckorna när man börjar träna är också sååå hemska och jag ser inte fram till dom what so ever..
Att jag även tittar på gamla bilder och har svårt att acceptera min gravidkropp gör att jag får dåligt samvete bara för det också. Jag ”borde” vara tacksam för att jag är gravid och inte sitta här och deppa om sånna småsaker som min kropp just nu. Men nu gör jag det och har svårt att ta mig ur detta tankemönster när det väl börjat snurra.
Jag vill tillbaka till mitt starka och självsäkra jag.. Men det är så jäkla svårt just nu.
Jag tycker du ser jättefin ut men förstår känslan. Jag längtar också efter att kunna köra ett träningspass och riktigt ta ut sig. Har tyvärr ätit allt för mycket onyttigt och känner att jag börjar lägga på mig på rumpa och lår vilket känns sådär.