Mijo och Louie’s första möta var bland det finaste jag sett. Mijo var så försiktigt och höll sig mest borta efter ha vart framme och luktat på Louie. Han har hållt sig i bakgrunden, han är ju i vanliga fall alltid precis bredvid mig. Han vet att det har hänt något. Han vill knappt gnälla när han vill ut för att kissa, stackarn.
Mjölk finns det gott om nu iallafall!
Min farmor kom förbi ganska snart vi kom hem och har varit här och hjälpt oss bland annat med att hålla i Louie medans vi packade upp och tvättade lite nerspydda plagg och filtar. Min farmor har jobbat på neonatalen i över 15 år och har lite som en tradition att ta första badet på familjens nyfödda och vi ville ju såklart hålla traditionen och lilla Louie hade ju fullt av blod och annat i hela håret som hade torkat in som kakor så ett bad kändes faktiskt nödvändig även om man kan vänta lite med det första badet. Han blev tvättad med bara vatten och olja i handfatet och allt gick bra men stackarn hade massor med små sår i huvudet efter vår lite svårare förlossning (återkommer om förlossning i en Förlossningsberättelse såfort jag smällt allt).
Mamma kom förbi med lite matvaror och fyllde kylskåpet och Sebbe lagade mat igen med intruktioner från min mamma hur han skulle göra. Lax med potatisstomp och smörstekt sparris.
Har ätit fisk 3 gånger sen Louies födelse (2 dygn), jag ÄLSKAR fisk men har under min graviditet inte klarat av framförallt lax men haft svårt för all fisk så det är en fröjd att äta ”vanligt igen”.
