Precis varit hos barnmorskan på ett rutinbesök för det vanliga mäta, väga, stick i fingret och prat om förlossning osv.
Jag har gått upp 3 kilo på 2 veckor, ”Holy shit” va allt jag kunde få ut mig. Barnmorskan var lugn och sa ”Men Mimi, det va ju ett tag sen du vägde dig, sedan kollade hon på skärmen och sa.. Eh 2 veckor sedan.. Men det är säkert vätska och så”.
Jag som lovade mig själv att inte vikthetsa eller bry mig om viktuppgång i kilon men det är helt allvarligt svårare än vad man kan tro, iaf för mig. Jag räknar tyvärr omedvetet kalorier i ren vana sen tidigare och jag vet att jag inte äter mer kalorier än jag behöver. Kanske därför det kom lite som en chock.
Jag rekommenderar ingen att börja räkna kalorier om inte en dietist har sagt att du ska börja med det!
Mitt järnvärde var fortfarande helt perfekt (heja min kropp!) trotts att jag inte äter järntillskott som min förra BM rekommenderade trotts att jag aldrig har haft lågt järnvärde.
Våga lita på din kropp och kost, tabletter behövs inte alltid!
Bebis var INTE fixerad än.
Vi har blödarsjukan samt låga halter av trombocyter(blodplättar) i min familj så läkaren ville förra gången ta ett blodprov för att kolla min blodstatus eftersom att det är ärftligt. Jag har varit helt säker på att jag inte varit drabbad men tydligen ligger jag strax under gränsvärdet så jag ska göra ett nytt blodprov om två veckor. Jag är faktiskt inte orolig, jag tror inte att det kommer vara några problem. Visst får jag mycket blåmärken men det är snarare för att jag är som en apa som inte kan sitta still och är klantig.
Jag och Sebbe passade på att äta lunch ihop på ett ställe i stadshuset, såå mysigt och gott!
Nu ska jag samla lite kraft inför dagens vattengympa, tjoooohooo vad jag har längtar!
