Tredagars gråten eller va de nu kallas för existerar.
Kan just nu inte kolla på min son utan att gråta. Låg nyss i Sebbes famn och grät, varför vet jag inte. Känslor all over the place. Överdos av kärlek och överbelastning av känslor av alla typer. Tankar åt höger och vänster blandat med fysisk smärta i min kropp efter förlossningen. Och sen har vi ju sömnbristen förståss.
Vid sånna här tillfällen är jag så glad att jag har min man. Han bäddade ner mig med Louie och servade mig med the och kärlek i sängen.
Jag ska sova men min kropp är så konstig. Trotts att jag redan går runt i en trötthetsdimma så har jag så svårt att somna..
Godnatt<3
