Så jävla trött

Jag är så fruktansvärt trött på att vara gravid trotts att jag har haft en hyfsad ”lätt” graviditet. Hela tiden har jag haft fokus på målet men nu när jag är nära så kan jag inte låta bli att undra vad i helvete jag har gett mig in på?! Jag är inte ens rädd för förslossningsmärtan och förlossningen, det är bara fysiskt, men jag är livrädd för mammalivet.

Frågar mig själv hur i helvete jag som är världens mest själviska människa ska frivilligt ofta all min vakna (och annan) tid åt någon annan?
Hur jag som är väldens mest impulsiva människa ska ha kontroll över mina actions? Jag som varken vet in eller ut vad jag ens vill göra om en månad i vanliga fall.

Jag har alltid i hela mitt ”vuxna” liv haft en känsla i bakhuvudet att om JAG VILL så KAN jag alltid bara sticka iväg nånstans. Den tanken har fått mig hyfsat i schack men tanken att veta att jag snart är mamma är lite läskigt. Jag menar, jag kan inte bara dra till ett annat land eller någon annan stad bara sådär. Jag blir tvungen att planera allt i minsta detalj.
Okej, visst, minsta detalj kommer jag nog inte göra bara för att jag har barn men jag kan inte bara sticka. Det är massa grejer som måste planeras i tid.

Hur kommer jag klara av sömnbristen och allt stök som jag omöjligen kommer hinna fixa själv? Jag har redan nu börjat störa mig extremt mycket när min sambo skitar ner efter sig eller inte hjälper till att städa. Jag menar, hjälper han inte till när jag är höggravid så lär han inte hjälpa till när bebisen kommer..

Jag antar att alla dessa känslor är något man ska gå igenom innan man får barn..