Yoga i slutet av en graviditet

Det börjar bli svårare och svårare att få till poserna i yogan. Det känns som att hela kroppen tar emot men framförallt är det ju magen som tar emot.

Känner mig lite som en yogande köttbulle på mattan. Längtar tills bebisen är bredvid mig istället för i mig nu, och det enda jag tänker på är att barnmorskan sa att ” ja och större blir du”. Kan verkligen inte förstå hur den ska bli större? Visserligen så tänkte jag så för ett par veckor sedan också.. Haha

Yogan är för mig super trotts svårigheter i många poser för tillfället. Jag övar mer och mer på andningen inför förlossningen och känner mig väldigt avslappnad kanske tack vare att jag yogat innan och under graviditeten.

Jag har inte gått på någon slags förlossningsförbererande som tex profylax utan jag tror och hoppas att yogan ska hjälpa mig.

Om jag gör illa mig, som tex slår i en tå så försöker jag andas och följa med smärtan istället för att motarbeta den. Jag tror att det verkligen kan bli bra (om jag inte får panik helt plötsligt förståss). Det är så svårt att förbereda sig för någonting som jag inte vet kommer att kännas. Jag tänker bara att det kommer vara den värsta sortens smärta man kan vara med om och det är ju inte lätt att förbereda sig på direkt.

Men måste säga att jag fortfarande är rätt avslappnad. Känns så nära men endå så långt bort fortfarande!